På Armémuseum i Stockholm finns ett flertal bevarade uppbådsfanor, som härrör från stora nordiska krigets dagar. Dessa föremål är rester efter den uråldriga tradition som gällde att ”gå man ur huse”, om hembygden på något sätt hotades. Fanorna färdigställdes huvudsakligen på 1710-talet, efter det att fältarméerna kapitulerade vid Poltava 1709 och Töningen 1713.
Uppbådsfana
Folkuppbåden kom dock inte att få någon nämnvärd militär betydelse och stridsvärdet ansågs lågt inom krigsmakten. Bl.a. ska överbefälhavaren i Finland, general Lybecker uppgivet ha konstaterat att av 1712 års uppbådade manskap återstod efter några dagar bara officerare, trummor och fanor. När allmogen i Skaraborgs län mobiliserades 1710 slutade det med att en kronofogde slogs ihjäl. Orsaken till denna våldsyttring var att bönderna inte ville marschera till Skåne där danska armén hade landstigit.
Även senare spelade uppbåden viss roll och mobiliserades under Teaterkriget 1788 och Finska kriget 1808-1809. Under Stora Daldansen 1743 förde den uppretade Dala-allmogen också med sig sina häradsfanor till Stockholm. På detta vis har uppbådsfanorna ett starkt symbolvärde för allmogens försvar av hembygden.
Eldöverfall
Lodbössa
Uppbådsfanorna finns att ta del av på Digitalt Museum, sök på Uppbådsfanor.