Dhe drogo där drängerna huden utaf,
Och Qwinnor i Stycken de sleto,
At Waggan och blef de Nyföddes Graf.
Dhe skonte ey fast än dhe greto
Ey Qwinna ell’ Barn
Ey Kyrkkia ell’ Qwarn
När vi nu åker till Estland i slutet av maj (läs inbjudan här) så kan det vara intressant att belysa vilka människor vi gestaltar. Lite historik då enligt följande:
År 1700 attackeras Sverige av en allians bestående av Danmark, Polen-Sachsen och Ryssland. Därmed inleds Stora nordiska kriget som sedan pågår fram till 1721. När kriget väl är över så har svenska stormaktsväldet rasat samman och områden som man tvingas avstå är Bremen-Verden, delar av Svenska Pommern, Estland, Livland, Ingermanland och delar av Karelen. Därmed blir Sverige också en andra rangens nation i Europa. Barockens glansdagar är över.
För att sedan fokusera något på de baltiska områdena så räknades t.ex. Livland som Sveriges kornbod och här fanns också landets andra största stad, Riga. Andra större städer var Narva, Dorpat (Tartu), Reval (Tallin) och Pernau. Allmogen utgjordes av ester och letter medan de högre stånden utgjordes i huvudsak av balttyska familjer och administrationen av svenskar. I Dorpat fanns också landets andra universitet som grundades av Gustav II Adolf 1630. Så på många sätt var Baltikum en rik och utvecklad kulturbygd inom dåtida Sverige.
Karl XII i slaget vid Narva 1700
Vad gäller Stora nordiska kriget så drogs Baltikum in i detta omgående när Ryssland belägrar Narva i september 1700. Det stora miraklet sker dock när Karl XII uppenbarar sig den 21 november och med 10 000 karoliner fullständigt krossar den ryska belägringsarmén på runt 40 000 man. Så denna vinter bör ha varit relativt lycklig i de svenska Östersjöprovinserna. Men därefter börjar helvetet på jorden. Efter att svenska armén går söderut för att befria det belägrade Riga 1701 så börjar ryska trupper återigen falla in i Estland. Den 18 juli 1702 stod ett slag vid Hummelshof då den kvarvarande svenska fältarmén besegrades. Därefter låg hela landsbygden öppen för ryska plundringar. 1703 rapporterar den ryske befälhavaren Sheremetev till tsar Peter att ingenting mer finns att föröda. Då är i princip samtliga byar och gods fram till östersjökusten brända och plundrade och befolkningen har antingen tagits som fångar eller mördats på det mest bestialiska sätt. Varken spädbarn eller gamlingar skonades (att jämföra med den svenska propagandaskriften ovan, om de ryska soldaterna under belägringen av Narva år 1700). Det berättas att ryssarna till och med plundrade kyrkornas gravar i jakt på ringar och andra värdeföremål. Skogarna befolkas av spridda grupper av svältande flyktingar, om de inte har flytt till de svenska garnisonsstäderna. Varför ryssarna gör så här är för att den svenska sidan inte ska kunna få ut någon försörjning av de baltiska områdena, den brända jordens taktik sålunda. Vad som därefter sker är att Narva och Dorpat kapitulerar 1704. 1708 deporteras hela Dorpats befolkning och staden sprängs i luften då man är rädd att Karl XII ska anfalla norrut istället för österut. Efter slaget vid Poltava 1709 så finns det dock ingen makt som längre skyddar de svenska städerna utan dessa belägras utan pardon och 1710 faller även Riga, Pernau och Reval. Samtidigt bryter pesten ut och skördar ytterligare offer. Så under dessa 10 år beräknas nära 60 % av hela befolkningen ha strukit med. Döden grinade glatt med sitt bleka leende.
Så vilka människor är det då vi gestaltar. I stort bör dessa vara skadade av krigets brutalitet och grymhet. Vad gäller allmogen så är deras gårdar brända och plundrade och delar av familjer, släkter eller grannar bör antingen vara dödade av ryssarna eller förda som fångar österut. Vad sedan gäller övriga karaktärer så kan man tänka sig bortkomna eller deserterade soldater, rester av den svenska administrationen och övriga delar av samhället, sålunda skuggfigurer av det svenska stormaktsväldet. Dessa bildar då ett band av skogsbröder alt om man vill vara mer organiserad, av en lantmilis.
Ska i alla fall bli en hårresande upplevelse att få stå i en estnisk skog, framför några hastigt ihopkrafsade gravar och höra psalmen ”Vår Gudh är oss en väldig borg” sjungas på svenska, med enbart historien som sanningsvittne.