Södra Norge, vårvintern 1716:
Halt! Wer da!, anropar en norsk vaktpost. Ur skuggorna lösgör sig en person som är klädd i enkla bondekläder, och med händerna sträckta över huvudet. ”Jag är en svensk desertör som för med mig depescher från svenska högkvarteret. Och jag vill träffa vakthavande officer i detta ärende!” De norska soldaterna tittar på varandra med misstänksamma blickar men låter sedan skicka efter en vaktpatrull.
Tiden går sakta medan den kvarvarande soldaten iakttar den svenske överlöparen. Vem är denna karl, tänker han. Han studerar svenskens anletsdrag, klädsel och ränsel. Den allmänna känslan är att det är en kvick och farlig person. Bäst att inte flacka med blicken ens för ett ögonblick.
Efter halvannan timma anländer den norska vaktpatrullen, som visiterar överlöparen. Därefter marscherar de tillsammans upp mot Fredrikstens fästning…
Ungefär 300 år senare rör sig en patrull fotdragoner i samma område:
Helgen 11-12 oktober 2014 följde vi den vägsträcka som går från Ed i Dalsland nordväst upp mot norska gränsen. På flera ställen finns den gamla vägsträckan kvar, som karolinerna marscherade 1716 och 1718. I stort är detta också ett fantastiskt naturområde med skogar, myrar och öppna bergsytor. Har man tur kan man stöta på någon av de vargar som lever här. Därtill finns också ett flertal kulturlämningar efter åkerlyckor och grunder efter övergivna torp och små gårdar. Känslan av det tidiga 1700-talet finns kvar i landskapet.
På den gamla karolinervägen till Norge
På vår tur utgick vi från gården Klevmarken, som är ett av de äldsta boställena i området. I början av 1700-talet bodde här Halvord Bryngelsson, som gjorde tjänst åt svenska armén som partigängare. Under kampanjen 1716 fick han flera uppdrag som kurir mellan de svenska trupperna i Dalsland och huvudarmén i Kristiania (dagens Oslo). Troligtvis var Bryngelsson dubbelagent då flera av de brev som han transporterade finns bevarade på danska Riksarkivet. Detta innebär att breven togs till Fredrikstens fästning, öppnades, skrevs av, limmades ihop och sedan skickades vidare till den svenska sidan. Dock kan det vara så att informationen var ”vinklad” för att lura norrmännen. I alla fall var Halvord Bryngelssons tjänster uppskattade av Karl XII och därför fick han kronohemmanet Klevmarken i gåva för all evinnerlig tid. Hur vi tänker oss hur Bryngelsson lämnade breven vid Fredrikstens fästning framgår av inledningen ovan.
Karl XII:s dödsplats vid Fredrikstens fästning
Från Klevmarken gick vi på skogsvägen västerut och följde den gamla karolinervägen fram till ödetorpet Nordkas. Här vek vi av söderut och på en knappt synbar stig strävade vi oss fram till torpet Bastedalen. Detta ställe är fantastiskt mysigt och öppet för allmänheten året om. I torpet finns några sängar och bord samt vedspis och ved. Sålunda allt vad en trött vandringsman kan önska. Efter en gästabudsafton på Bastedalen återvände vi till Klevmarken och avslutade resan med en tur till Fredrikstens fästning i Norge. Därav hade vi också återupplevt några av de miljöer som Halvord Bryngelsson bevistade 1716.
Gästabud på Bastedalen
Mer att läsa om Halvord Bryngelsson, läs här.